Jag har fått nya vanor tillsammans med katten. Det är ett himla ansvar och en jäkla massa jobb måste jag säga. Inte tänkte jag på allt sånt här när vi skaffade hund när jag var runt åtta år.. Det gäller inte bara att ge henne mat, se till att hon har det rent i kattlådan, busa lite, gosa lite, fylla på vatten och se till att hon inte kan ramla ut genom fönstret eller balkongen. nej, med allt ansvar kommer sönderrivna armar, sömnlösa nätter och bajslukt när man borstar tänderna.
Jag gillar det ändå, det är mitt ansvar att min katt mår bra, har det roligt och kan bajsa i en fräsch låda. Det gör inget att jag vaknar av en tass som river mig i ansiktet på morgonen, hon gör det inte för att vara elak. Utan för att jag är hennes lekkamrat. Vi har utvecklat vanor tillsammans.
Varje morgon när jag vaknar är det dags för bus ett tag. Riva, bita i både täcket och mina armar. När det är dags för frukost gör hon allt hon kan för att få sig ett smakprov. Apelsinjuice är himla gott! Trots att jag slänger ner henne flera gånger varje dag kommer hon tillbaka och är hoppfull. Om dagarna gillar hon att ligga på fönsterbrädan och sola, eller busa. På kvällarna när jag är hemma och sitter i sängen är det extra roligt att busa, allt går att leka med. Runt nio tar hon en nap, sover i en timme bredvid min kudde sen är det dags för mer bus. Sista energin ska göras av med och jag får knappt en lugn stund. När jag väl bestämmer mig för att sova lägger hon sig nära mig och somnar. Sen vaknar hon flera gånger om natten och dagen efter upprepas allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar